Vilken tur att jag aldrig kasserat min underbara, slitna nallebjörn. Han var kritvit en gång i tiden. Det är han inte nu. Men han har ett hjärta av guld, det vet jag. Han symboliserar allt jag varit, allt jag är. Han har fångat många tårar, lyssnat på många samvetskval. Han är där och han säger ingenting. Det behövs inte. Han vet att jag vet. Vissa saker kommer och går. Ibland har man tur och hittar något evigt. Kan det vara evigt trots att det tar slut?

Det kommer bli en hård natt. Isie sover bredvid mig, som alltid.