Att vara kvitt

2011-08-23 @ 22:46:56

Jag hade inget alls att göra så jag ljög.

Jag sa till världen att jag kunde och jag dög.

Jag satt med skratt med mina lurar när jag såg,

hur alla trampade på stackarna som låg.

Det fanns en sanning och en tröst i det jag sett,

för allt jag upplevt kunde botas med mitt vett.

Så när jag inte kunde ljuga ännu mer,

då tog jag tjuren vid dess horn och som ni ser,

har aldrig kärlek varit borta länge nog.

Jag kunde leva tills du kom till mig och log.

Du sa du hade haft så tråkigt dessa år,

och att du ljugit tills jag slickat mina sår.

Nu har vi båda andats förorenad luft,

men älskling alls som vi har fattats är förnuft.


Om vi ska vara ensamma kan vi väl åtminstone vara det tillsammans?

2011-08-21 @ 22:10:23

Marcus Ohlsson » Velvet » 6

I am so proud of myself !

Betongbarn

2011-08-08 @ 17:59:29
Stackars de, som aldrig reflekterat över hur kornfälten liknar en hunds mjuka päls i vinden. De som aldrig byggt kojjor av brokiga grenar och diverse skräp på bakgården. Stackars de som aldrig hittat kattungar gömda i en skogsdunge, eller spenderat en kuslig natt bland höbalar i ett stall. Stackars de som aldrig blivit innesnöade om vintern, som aldrig smygfiskat i en sjö eller klättrat högst upp i ett körsbärsträd för att nå de allra rödaste bären. Stackars de som aldrig ridit barbacka, nesslat sig över hela benen eller tävlat om vem som fått flest byggbett under natten. Stackars de barn som inte vet hur nyklippt gräs luktar, som inte vet hur hemmabryggd fläderblomssaft smakar, eller som aldrig någonsin pallat äpplen från grannens trädgård. Stackars de som aldrig klappat en nyfödd lammunge, som aldrig hittat ett getingbo i trädgården eller som aldrig letat fyrklöver tills ögonen gick i kors. Stackars de barn, som växer upp bland betong.

Syndabockar.

2011-08-07 @ 22:39:38


Vi skapar dem själva. Oftast på grund av våra personliga drömmar som inte riktigt blivit sanna.

Måste det alltid vara någon annans fel? Ibland är man sin egen lyckas smed. Ibland ser man bara det man vill se. Jag bryter upp med mina mänskliga monster, tar ett steg och fortsätter le.


2

2011-08-01 @ 15:30:30

Andreas Öhlund » STOCKHOLM S/S/A/W » 3


Ängel

2011-07-27 @ 21:06:01
Nu när du är borta,
ska jag bygga allt igen.
Andas i ditt tomrum,
bli en kvinna, va en vän.
Här där skuggan dröjer,
finns det spår av dina ord.
Dessa ska jag tala,
skapa mening på min jord.
Där du en gång vandrat,
har jag funnit energi.
Där du en gång fångats,
ska min själ nu släppas fri.

Love for dinner

2011-07-19 @ 00:47:04

Jag bisitter inget behov av I love you till frukost och kvällsmat. Inte heller någon önskan om att bli satt på en pidestal,att bli älskad ovillkorligt tills dagen jag dör. Inte enbart. Det krävs en del insikt för en att inse hur hela den drömmen fallerar om ingenting är likvärdigt och besvarat. Jag ser så många som väljer att stanna, att stå still för att någon matar dem med sweethearts, honeybees och I´d love you til the day I die. Jag envisas hellre med ensamhetsdieten, tills jag kan svara med samma glöd, samma innerliga ärlighet. Spyr på alla I love you som bara äts för dess sötma. De ger ingen näring, bygger inga liv. Kärlek är ömsesidigt, inget man leker med för att man är rädd för att vara en och inte två i sängen om kvällen. Fy för alla er som låtsas, som ödlar en annan människas tid för att ni hellre blir älskade än älskar.


Clouds

2011-07-15 @ 01:29:25
Jag kan inte sova och det beror på flera saker.

Kastar ur mig, på en minut

2011-07-06 @ 00:34:27
Det är nu, när hälften av ljusen brunnit ut, som hoppet alltid tycks ta slut. Men det är också nu, i den svåraste stund, som jag lyckas förstå- att världen är rund. Inte endast till sin skepnad och yta, utan också där tankar och känslor tycks flyta. Med ansiktet neråt, kan jag händerna knyta - samla kraft, titta upp, se alla isar brytas. Med ansiktet neråt, vässar jag min kniv. Tittar upp, vinner krafter- skär i ödet ut mitt liv.

Ett steg i rätt riktning

2011-06-29 @ 23:27:35

Ibland lönar det sig!


Blåbärsris & being a priest

2011-06-26 @ 23:11:15
Jag tänker mycket på det. Det som är här men ändå på andra sidan. Det känns som att jag förbereder mig, eller samlar information. Jag vet inte varför, men någonstans inom mig vet jag att det finns en anledning. Jag tror att jag ska ge mig ut i skogen, fylla min korg och börja välgörenheten. Jag är trött på att finnas där men jag har aldrig kunnat slita mig. Jag tror jag bör fortsätta men under ordnade former. Famförallt måste resan börja inifrån, och rum bygges inte på en dag! Tackar för en tom sida i cyberspace. Det hjälper att reflektera.

As I see you now, through Gods eyes

2011-06-23 @ 23:30:49
Elisabeth Toll » Best Fashion » 3

Tolka!

2011-06-23 @ 23:23:32
Mina fingrar har paralyserats i rädsla för det som skymmer dina ögon. Mina ord är till för mig, men kan tolkas utav dig. Jag har känt att jag måste vända på dem, vrida på dem. För det jag skriver rymmer inte allt jag känner, och riktningen ändras i varje enskilt rum. Idag bestämde jag mig ändå. Allting måste ut, och det gör det alltid här. För det är ju ändå så med texter. De är alltid mycket mer den gestalt de tar i skribentens sinne. Varje låtext, varje dikt, varje krönika och varje blogginlägg är skriven till just oss. Vi är tydligen tillverkade så vi människor, med oss själva som allsmäktig referens. Så varje gång du läser, kom ihåg - det betyder precis det du tror, men kanske inte för mig.

<3

Bara gör det ?!

2011-06-20 @ 19:25:03
You go girl!

Creating medication out my own tribulations

2011-06-06 @ 20:17:06

Det är så vi alla gör, om än vissa mer medvetet.


Systra mi

2011-05-31 @ 19:44:55


Snart tar du studenten din lilla parvel, och jag ska stå bredvid i förundran. Du är så stark, så livfull, så egen.

Massa kärlek!

<3

Insikt

2011-05-24 @ 21:31:32
Det är jag som är mannen, kvinnan och barnet i mitt liv. Jag skall aldrig mera längta efter tiden framför mig. Jag ska dela varje dag med mitt inre jag. Jag skall leva där jag står och inte längta dit jag går.

Insikt, insikt och jag tackar dig så!

I

2011-05-14 @ 10:39:45
Längtar i smyg.

Måndag

2011-05-09 @ 08:40:11
Godmorgon!

Tänk så många det är som lider av Måndagsångest egentligen. Ibland kan jag också känna den där klumpen i magen när helgen går mot sitt slut. Men nu har jag officiellt plockat av den känslan. Ja, jag har klätt av mig min ångest och sätter i stället på ett par positiva solbrillor. Från och med idag får Måndag bli Möjligheternas dag!

It´s a funny thing

2011-05-05 @ 10:22:00



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0