Something in your eyes
Jag älskar dig så.
LOST
Nowadays, nothing feels like home.
Media
De brukar säga att man ska tänka på sin önskan för att den så småningom ska kunna komma till en. Liksom dras som en ett järnföremål till en magnet. Men att hela tiden tänka på någonting som ännu inte finns där, blir inte det att frångå verkligheten? Att leva för framtiden och inte i nuet? Hur ofta har vi inte fått rådet "Lev i nuet" "Var nöjd med din situation" "Se det fina i det du har". Samtidigt står samma jävla filosof-snubbar och viskar i ditt öra "följ dina drömmar" "Det är aldrig försent att vända din livssituation". Man ska vara tillfreds men inte helt nöjd. Man ska drömma men inte allt för mycket. Man ska vara smal men ändå fyllig. Samhällskritisk men ändå accepterande. Man ska vara ung men ändå ha erfarenhet. Man ska ha barn innan man är för gammal, men passa sig för att vara för ung. Man ska leva efter regler, men samtidigt känna sig fri. Det är knappast konstigt att barn,ungdomar och vuxna som blivit pumpade med dessa budskap kan känna sig en aning förvirrade. En liten aning otillräckliga och framförallt en aning rädda. Det finns inga råd att ge, som inte talar mot ett annat. Det finns ingen tröst att skänka, som kunde ersatts av en bättre.
Det finns för många röster idag.
Somewhere inside you, freedom rests quietly
Memories from a place never seen
Vinden var ljummen och mjuk när den svepte över landskapet. Ett nytvättat lakan svajade i vinden och fönsterna som vätte mot trädgården stod på vid gavel. Barfota fötter trummade mot gräset när de lekfullt jagade runt en gyllengul hundvalp. En len doft av äpple och kanel spreds från köket, ut på verandan och blandades med blommornas doft i trädgården. I hammoken under det stora kastanjeträdet vilade en gammal man med en öppen bok på magen. Eftermiddagssolen gav det vita trähuset ett gyllene skimmer, och molnen var glödande oreanga under dess ljusstrålar. En humla landade mjukt i en buske och ett par kysses lätt i skuggan av de gamla träden. Runtomkring dem kunde man höra ljudet av naturen. Hur ängarna, skogarna och minsta lilla blomma talade tyst om livets hemligheter. Barnskratt klingade mot himlen och en fågel betraktade dem från en krokig, blommande gren. Hela världen stod still. Ingen hade önskat något annat.
Jag ska verkligen ha ett lantställe när jag blir gammal. Punkt!
Tecken
Jag promenerar ut från valens köpcentrum & nynnar lite lågmält på någon känd låt. Tittar upp för att se om gatan går att korsa, i samma ögonblick som en dam kommer fram och sticker en lapp i handen på mig. Ointresserat tar jag upp lappen och läser på framsidan. I stora bokstäver står den oroväckande texten " KOMMER DEN HÄR VÄRLDEN ATT BESTÅ?". Jag kunde inte bry mig mindre om Jehovas vittnes budskap, eller om deras diverse lappar de sprider omkring sig. Men den här lappen handlade verkligen om jordens undergång - jag som har drömt mardrömmar om det så ofta på sistone! Senast natten innan hade jag en sjukt verklig mardröm som fick mig att börja gråta. Hur stor är sannolikheten att jag dagen efter springer in i en religiös kvinna och blir tilldelad detta budskap? Börjar nästan tro att det är jag som är Noak, dvs den stackars krake som måste rädda alla från katastrofen. Jag får ju massa tecken hela tiden? Jävla Gud, jag är inte stark nog för något sånt...
Okej. Det börjar bli ganska synd om er som envisas med att läsa min blogg. Den har kommit att bli en meningslöst pladder om små, säregna livsåskådningar snarare än något lättsamt och trevligt. Men jag har aldrig gillat min blogg och särskilt inte att fylla den med påklistrat crap! Nu skriver jag åtminstone det som råkar hälsa på i min hjärna för stunden. Så lev med det!
Romance
Usch så förbaskat slugt och framförallt taskigt av Cosmopolitan att slänga in en halv romance bok i deras senaste nummer. Jag har streck-läst och dreglat över de stackars tidningsbladen tills mina ögon blev blodsprängda och verkligheten inte längre existerade. Jag hade glömt hur kul det kan vara att läsa - och framförallt romance genren som pricksäkert skänker oss stackars kvinnor litterär njutning. Nu är jag dock otroligt frustrerad över att man valt att dela upp denna spännande, ack så kärleks-töntiga bok på två nummer. Jag blev tagen av "Överenskommelser" på tåget idag...
Grey-haired
Har en såndär fasansfull känsla på mig att allt som förutspåtts kring den 21e December 2012 är sant. Jag tror jag måste börja gå i kyrkan, förbereda ett survival-kit och berätta varje dag hur mycket jag älskar mina nära! Funderade på att gifta mig och skaffa barn också, men blev avrådd med tanke på att döden verkar mer skrämmande ju fler människor man håller kär. Att addera ett barn till den ekvationen hade nog bara gjort saken värre... SHIT!
En strimma ljus i dunklet.
När man tror att allt är över- då har det bara börjat.
Släng iväg räven bakom örat
Tänk aldrig på fördelarna med en handling - Att ge är att få!
Allting hinner ikapp.
Du får mig att vilja ge, allt det där som jag sparat till framtida val. Nu har det blivit så verkligt. Det ekar i mitt hjärtas sal. Jag antar att jag borde slappna av, låta livet ha sin gång och bara vara jag.
