rebeccalex

Idag har varit en lång och stressig dag, guldkantad med lite Malin Welen. Vilken fantastisk lägenhet de skaffat sig det där kärleksparet! 

Nu har jag fixat allt inför nyår. Kommer bli svinkul! :D Önskar dock att jag inte behövde gå upp klockan 8 imorgon för att jobba, samt att jag kunde ha alla mina hjärtan vid min sida [<3] Detta för bland annat mina tankar till bästis som befinner sig i Australien. Hoppas ni tänker på mig när ni firar, och att 2011 blir vårt år tillsammans med nya äventyr!

För övrigt har jag lovat mig själv att nästa år skall jag leva efter ordspråket " Räkna inte dagarna, se till att dagarna räknas!" Jag har en tendens att gå och längta och fantisera framåt, istället för att fånga dagen och göra det jag vill här och nu. Så ja, antar att det blir mitt nyårslöfte.

Sov gott mina vänner!

Jag har suttit och skrivit i en halvtimme för att sedan markera och trycka delete. Vad är jag rädd för?

Jobbat hela dagen idag. Kul att vara tillbaks. Där är många typer jag saknat en hel del faktiskt! Igår umgicks jag med Welle. Sjukt kul som vanligt! Ska titta förbi i hennes och Oskars nya lya snart. Spännande! Vill också flytta till en RIKTIG lägenhet! :) Imorgon ska jag jobba till kl 1, sen blir det Malmö med pappi och Tess för en minnesstund som betyder. Sen på kvällen ska vi på kalas i Höllviken, pappas bror fyller år och faster E är the host for the evening! Snart är det nyår btw. Jisses, det närmar sig jordens undergång, haha :) Nejmen, måste sluta tänka på det! Ska iaf fira hemma hos Nattis tsm med en bunke sköna Trellisar. Kommer bli awesome! Kommer dock sakna mina sköna helsingborgare men jag tror att de kommer sakna mig liiite mer :D
 
Sänder en puss och en kram till Australien - Malin & Elin <3

Nu måste jag sova så jag kommer upp i tid. Laters!

Löjligt sugen på att gå på bio och hålla handen.

Idag ska jag och Malle bygga i snön igen. Ska fösöka oss på en grotta eftersom Malin hittat den perfekta snödrivan för det, yeey :D Men nu ska ja rulla upp ur sängen, käka frukost och dra till gymet!

Var är du Isi när jag behöver dig? Det här gjorde ont.

Inga stjärnor,

Faller inatt,

Men tusentals människor

Förloras i skratt.

Inga änglar sjunger i kör,

Och ingen räddar,

Liven som dör.

Men i många små hem,

Skiner ett ljus,

En glädje strålar,

I familjernas hus.

Vi behöver inte

Mycket mer,

Än all den lycka,

Det enkla ger.

För alla är vi,

Väldigt unika,

Och utan mirakel,

Ändå rika.

För  lyckan finns,

I det lilla, det nära.

Som i hjärtat på oss,

Och dem vi håller kära

 

 

Jag behöver höra det flera, flera gånger för att det ska gå in. For your information.

En pepparkaka på det!
Familj <3

Jag skulle inte vilja definiera mina känslor inför detta som sorg, utan snarare som en stilla förundran. Förundran över hur döden kan splittra, men framförallt föra oss samman. Vägar som tidigare skiljts åt, sammanstrålar genom det faktum att det är så vi alla slutar. Hur olika vi än tror oss vara, står vi lika maktlösa inför livet och dess nyckfullhet.

I andra änden av livets tidslinje finner jag ytterligare komponenter till denna mänskliga gemenskap. Jag tänker på hur en gammal farbror mötte min blick idag på tåget, och hur vi tyst log åt varandra när två små barn lekte tillsammans i tåghytten. Vi visste båda två, att det är så vi alla börjar. Som ett oskrivet blad, en oskyldig själ vars öde ligger i händerna på framtiden.

I samband med livets början och slut, suddas gränserna för ett ögonblick ut.

Perfektion,
visionen av tron.
Perfektion,
enstämmig ton.
Perfektion,
du blir mitt fall,
håll min hand,
den är så kall.

Det är någonting som fattas mig idag. Kanske beror på nattens drömmar som aldrig borde inträffat.

Det slutar inte snöa utanför fönstret. Jag är proppmätt på lussebullar och har en varm känsla i bröstet.

Ibland är livet vacket. Idag är en sådan dag. Nu ska jag göra massa nödvändiga grejjer så som fixa tvättid, diska och plugga.

With love.