Sakta men säkert hittar jag tillbaks. Jag kämpar så hårt för att tillåta mig själv och förhoppningsvis ger det resultat inom kort. Jag måste våga tro, tro så som jag alltid gjort.

Vem vore jag att missunna någon chansen att ta del av ditt hjärta? Allt det vackra du har inom dig ska förgylla hela världen, inte bara min. Allt jag behöver veta, för att stilla alla uppror i mitt inre, är att jag är valet om du måste välja. Att jag står kvar om någon måste bort och att du väljer om jag ber dig. Men ber dig älskling, det gör jag aldrig. För vem vore jag då?

Jag vet inte riktigt vad där finns att säga, som jag inte redan sagt. Ändå vill jag bara skrika det om och om igen, för att lätta på mitt sprängfulla hjärta. Jag vet inte vad som hänt, eller hur det kunde hända. Jag kommer aldrig glömma, allting i min ryggsäck. Det vill jag göra klart för alla som betyder! Men jag har heller aldrig varit mer exalterad över det som befinner sig framför mig. Jag är stressad, konfunderad, orolig, ovan, otillräcklig, omtumlad och allt det där. Men i grund och botten, är jag så ofantligt lycklig. Tack

Han från dina drömmar.

Will you be there to fill me up, when I am not enough?

Jag orkar faktiskt inte när det knyter sig i magen för att dåtid återfinns i nutid.

Världens bästa advent av flera anledningar.

...så vill jag. En tanke att kväva! Det är dags att väcka den självständiga kvinnan som sovit så djupt i alla dessa år. Hon ska få chansen igen, att känna och bekräfta - eller inte. Men vad som än händer så ska beslutet vara förankrat djupt där inne. Ja, du vet var..