De brukar säga att man ska tänka på sin önskan för att den så småningom ska kunna komma till en. Liksom dras som en ett järnföremål till en magnet. Men att hela tiden tänka på någonting som ännu inte finns där, blir inte det att frångå verkligheten? Att leva för framtiden och inte i nuet? Hur ofta har vi inte fått rådet "Lev i nuet" "Var nöjd med din situation" "Se det fina i det du har". Samtidigt står samma jävla filosof-snubbar och viskar i ditt öra "följ dina drömmar" "Det är aldrig försent att vända din livssituation". Man ska vara tillfreds men inte helt nöjd. Man ska drömma men inte allt för mycket. Man ska vara smal men ändå fyllig. Samhällskritisk men ändå accepterande. Man ska vara ung men ändå ha erfarenhet. Man ska ha barn innan man är för gammal, men passa sig för att vara för ung. Man ska leva efter regler, men samtidigt känna sig fri. Det är knappast konstigt att barn,ungdomar och vuxna som blivit pumpade med dessa budskap kan känna sig en aning förvirrade. En liten aning otillräckliga och framförallt en aning rädda. Det finns inga råd att ge, som inte talar mot ett annat. Det finns ingen tröst att skänka, som kunde ersatts av en bättre.

Det finns för många röster idag.