Livet är så lustigt. Fullt av oförutsägbara händelser, orättvisor, kärlek, minnen och drömmar. Ibland kan det kännas överväldigande. På något sätt känner jag mig åter igen som en tomt blad. Jag har släppt taget och låter världen skriva min historia åt mig. Jag har åsidosatt mitt kontrollbehov, och vågar hoppas på rättvisa i slutändan. Att ödet tar oss dit vi är ämnade att vara. Skulle något gå snett på vägen, tror jag att det finns någonting mer än det vi ser framför oss. Jag tror och hoppas med hela mitt hjärta att vi alla någongång når det fullständiga sinnestillstånd av lycka, som alla faktiskt inte lyckats uppleva. Någongång. Kärlek, kärlek är mer än det vi ser, det vi gjort och det vi kan minnas. Det är också det som väntar på oss, även om det känns långt borta i stunden. Kärlek är också mer än det fysiska. Kärlek är en tanke och hjärta som slår för en annan person. Ibland behöver vi inte göra det mer komplicerat än så. Jag älskar dig, men jag älskar också mig själv. Ett val är inte slutet, det är början på något nytt.