Jag skulle vilja ha en gammal och vacker vindsvåning, någonstans i världen. Till denna skulle jag komma hem en sommareftermiddag, och slå upp de dubbla balkongdörrarna mot kvällssolen. Sen skulle jag sitta och låta de sista, ljumma strålarna värma mitt ansikte. Jag skulle låta vinden leka in i vardagsrummet, och fatta tag i de lätta gardinerna. Det skulle dofta sommar. Jordgubbar, aprikos, klippt kräs och rosévin. Jag skulle bjuda hem mina vänner och vi skulle skratta så högt och klingande att det nådde mitt höga, välvda tak. Och på kvällen, då allting tystnat, skulle jag strö rosenblad över golvet. Sen skulle jag tända hundratals levande ljus, så att lågorna lockade skuggorna till dans på väggarna. Sen skulle jag vänta. Kanske för länge.