Vinden var ljummen och mjuk när den svepte  över landskapet. Ett nytvättat lakan svajade i vinden och fönsterna som vätte mot trädgården stod på vid gavel. Barfota fötter trummade mot gräset när de lekfullt jagade runt en gyllengul hundvalp. En len doft av äpple och kanel spreds från köket, ut på verandan och blandades med blommornas doft i trädgården. I hammoken under det stora kastanjeträdet vilade en gammal man med en öppen bok på magen. Eftermiddagssolen gav det vita trähuset ett gyllene skimmer, och molnen var glödande oreanga under dess ljusstrålar. En humla landade mjukt i en buske och ett par kysses lätt i skuggan av de gamla träden. Runtomkring dem kunde man höra ljudet av naturen. Hur ängarna, skogarna och  minsta lilla blomma talade tyst om livets hemligheter. Barnskratt klingade mot himlen och en fågel betraktade dem från en krokig, blommande gren. Hela världen stod still. Ingen hade önskat något annat.





Jag ska verkligen ha ett lantställe när jag blir gammal. Punkt!

Jag promenerar ut från valens köpcentrum & nynnar lite lågmält på någon känd låt. Tittar upp för att se om gatan går att korsa, i samma ögonblick som en dam kommer fram och sticker en lapp i handen på mig. Ointresserat tar jag upp lappen och läser på framsidan. I stora bokstäver står den oroväckande texten " KOMMER DEN HÄR VÄRLDEN ATT BESTÅ?". Jag kunde inte bry mig mindre om Jehovas vittnes budskap, eller om deras diverse lappar de sprider omkring sig. Men den här lappen handlade verkligen om jordens undergång - jag som har drömt mardrömmar om det så ofta på sistone! Senast natten innan hade jag en sjukt verklig mardröm som fick mig att börja gråta. Hur stor är sannolikheten att jag dagen efter springer in i en religiös kvinna och blir tilldelad detta budskap? Börjar nästan tro att det är jag som är Noak, dvs den stackars krake som måste rädda alla från katastrofen. Jag får ju massa tecken hela tiden? Jävla Gud, jag är inte stark nog för något sånt...

Okej. Det börjar bli ganska synd om er som envisas med att läsa min blogg. Den har kommit att bli en meningslöst pladder om små, säregna livsåskådningar snarare än något lättsamt och trevligt. Men jag har aldrig gillat min blogg och särskilt inte att fylla den med påklistrat crap! Nu skriver jag åtminstone det som råkar hälsa på i min hjärna för stunden. Så lev med det!

Usch så förbaskat slugt och framförallt taskigt av Cosmopolitan att slänga in en halv romance bok i deras senaste nummer. Jag har streck-läst och dreglat över de stackars tidningsbladen tills mina ögon blev blodsprängda och verkligheten inte längre existerade. Jag hade glömt hur kul det kan vara att läsa  - och framförallt romance genren som pricksäkert skänker oss stackars kvinnor litterär njutning. Nu är jag dock otroligt frustrerad över att man valt att dela upp denna spännande, ack så kärleks-töntiga bok på två nummer. Jag blev tagen av "Överenskommelser" på tåget idag...

Har en såndär fasansfull känsla på mig att allt som förutspåtts kring den 21e December 2012 är sant. Jag tror jag måste börja gå i kyrkan, förbereda ett survival-kit och berätta varje dag hur mycket jag älskar mina nära! Funderade på att gifta mig och skaffa barn också, men blev avrådd med tanke på att döden verkar mer skrämmande ju fler människor man håller kär. Att addera ett barn till den ekvationen hade nog bara gjort saken värre... SHIT!

När man tror att allt är över- då har det bara börjat.

Låt inte ditt förflutna förstöra din framtid.