Stirrade stint på min spegelbild. "Du är stark Rebecca". Jag nickade för mig själv och kände hur jag slappnade av. Det kommer bli bra. Jag sträckte på ryggen och kände en varm glöd inombords. "Du är stark Rebecca". Jag gick där ifrån med stolta steg, sen grät jag tills jag inte kunde andas..

Jag lever och jag bryr mig inte om det som speglas i era ögon. Det som räknas är insidan.

Jag tror jag gömmer mig ganska bra ibland.

"Man måste krossa drömmen om sig själv för att kunna leva den"

- Om man fäster sig vid ett ideal, en dröm och en tanke om hur ens liv skall vara, tror jag det är lätt att man glömmer den spontana sidan i livet. Din drömprins var kanske inte blond,blåögd och sportintresserad. Din karriär blev inte djurskötare på zoo utan lapplisa istället. Ditt första barn kom vid 19års ålder och inte 25 -osv osv. Men du kanske är lyckig ändå, för att du har vågat låta livet visa dig det du inte redan visste. Ibland är det man vill ha inte det som är bäst för en. Och i många fall tror jag vi missunnar oss lycka för att "det var inte så vi hade tänkt oss det". Men om man släpper lite på kontrollen kanske man ser det som tidigare varit gömt bakom bilden av oss själva...

Nowadays, nothing feels like home.

De brukar säga att man ska tänka på sin önskan för att den så småningom ska kunna komma till en. Liksom dras som en ett järnföremål till en magnet. Men att hela tiden tänka på någonting som ännu inte finns där, blir inte det att frångå verkligheten? Att leva för framtiden och inte i nuet? Hur ofta har vi inte fått rådet "Lev i nuet" "Var nöjd med din situation" "Se det fina i det du har". Samtidigt står samma jävla filosof-snubbar och viskar i ditt öra "följ dina drömmar" "Det är aldrig försent att vända din livssituation". Man ska vara tillfreds men inte helt nöjd. Man ska drömma men inte allt för mycket. Man ska vara smal men ändå fyllig. Samhällskritisk men ändå accepterande. Man ska vara ung men ändå ha erfarenhet. Man ska ha barn innan man är för gammal, men passa sig för att vara för ung. Man ska leva efter regler, men samtidigt känna sig fri. Det är knappast konstigt att barn,ungdomar och vuxna som blivit pumpade med dessa budskap kan känna sig en aning förvirrade. En liten aning otillräckliga och framförallt en aning rädda. Det finns inga råd att ge, som inte talar mot ett annat. Det finns ingen tröst att skänka, som kunde ersatts av en bättre.

Det finns för många röster idag.